Cupcake

Reflektion 3 del II

I början av  kapitel 6 står det om "förändrad styrning", där den direkta styrningen har förändrats till en mer indirekt. En av de tidigare föreskrifterna är att klasserna skulle ha ett visst antal elever.
Numera är det inte staten som styr utformningen av verksamheten utan det är det skolan och lärarnas uppgift. Men staten bestämmer målen för verksamheten och vilka resultat som förväntas.

Jag tror att det är jättebra att man har lagt ansvaret om utformningen av undervisningen till skolan. Det får nog lärare att kunna variera sig och hitta nya knep och vägar att nå statens verksamhetsmål. Eftersom det sker nya utvecklingar i dagens samhälle måste ju även skolsystemet utvecklas.
Genom att man givit lärarna "friare händer" har man skapat en mer stabil, flexibel och varierande undervisning.

Reflektion 3 del I

Jag fastnade för "skolans paradox"  där man skriver  att det debatteras mycket om att det är många elever som inte blir godkända i grundämnena som behövs för att kunna komma in på ett gymnasium, eller att det är många som inte klarar av gymnasiet, utan istället hoppar av. Man debatterar inte om VAD eleverna inte kan eller klarar av. Jag tror att om en elev har det svårt eller helt enkelt är skoltrött så måste man ifrågasätta VAD det är som är jobbigt eller svårt. En annan sak som är viktig är att lyfta fram de positiva sakerna eleven har åstadkommit och hjälpa han eller hon att sträva mot ett rimligt mål.

När jag gick på gymnasiet blev jag väldigt skoltrött. Jag orkade inte med skolans mål och gick därför ut med två underkända ämnen. På hösten efter studenten började jag omvårdnadslinjen på komvux och fick en underbar lärare som ville att jag skulle sätta rimliga mål som jag visste jag hade kapacitet och ork till att utföra och detta fick mig att få ett mycket högre självförtroende och ork att nå t.o.m ett högre mål än jag tänkt mig från början. Tack vare henne gick jag ut med ett hyfsat högt betyg och kom in på 1:a försöket till lärarprogrammet!

Reflektion 2

När jag läste Carlgren och Marton lade jag märkte till vad Dagmar Neuman skrev om varför vissa elever har  svårt för matematiken. Att jag fastnade  på detta är att jag själv aldrig har varit något "mattegeni" och hade ångest inför varje matteprov på högstadiet.
På låg och mellanstadiet tyckte jag faktiskt om matte även om jag inte var något proffs för där var böckerna lekfulla och man fick en annan syn än bara tal att räkna ut. Det var på högstadiet som matten blev ett litet problem för där hade man helt vanliga matteböcker och en lärare som bara stod och rabblade upp tal för tal. Om jag själv hade varit mattelärare hade jag försökt variera mig med lekfulla hjälpmedel på varje lektion.
Jag tror att antingen är man född matteproffs eller har det svårt ,men man kan träna upp sig genom att ha varierande och lekfulla lektioner, och att man får den hjälp som behövs

Detta är viktigt eftersom man har nytta av matematik hela livet.

Reflektion 1

Jag fastnade på om det kan vara bra eller dåligt att sammarbeta tillsammans med skolarbeten. Om man vill sammarbeta eller inte är personligt och upp till var och en. Vissa jobbar mycket bättre tillsammans med någon, medans andra tycker att det är mycket lättare att få jobba själv i sin egen takt.

Båda svaren har sina för och nackdelar. De personer som inte gillar sammarbete har nog dåliga erfarenheter av att man har fått gjort arbetet själv och att den andra har åkt snålskjuts. Vissa jobbar och presterar bäst genom enskilt arbete medans andra tycker om att få arbeta tillsammans och kunna "bolla" sina ideér och ge feedback till varandra.

16 september 2010- Nybliven bloggare

Välkommen!
Inte trodde jag att jag skulle bli en bloggare idag när jag vaknade imorse, men nu står jag här som ännu en i gänget.
Detta blir en spännande tid eftersom jag är "nyfödd" bloggare.

Ha en bra dag allihopa

//Emelie